• Programförklaring

    Jag har bloggat privat och politiskt men inte professionellt på Sagor från Livbåten under några år och innan det på andra mer obskyra ställen.


    Jag har sökt ett forum för de mer professionella betraktelser jag skriver. Nu har jag samlat några av dem här. Kanske kommer jag om andan faller på lägga till fler texter som kommenterar samtalet om kommunikation, marknadsföring och media.

Management i den digitala eran?

Jag satt i bastun och tänkte på ingenting efter gymmet, nät det slog mig att den arbetsstil jag och många har som en konsekvens av teknikutveckling och samhällets förändring de senaste åren går att sammanfatta i några korta snabbkommandon.

Task manager 2000

Ctrl-O som öppnar ett nytt dokument symboliserar att vi sällan börjar med ett vitt blad. Vi letar upp något vi eller någon annan tidigare har gjort öppnar det dokumentet och börjar förädla.

Ctrl-C, Ctrl-V som kopierar och klistrar in står för att vi ofta arbetar med små färdiga enheter, strängar, bilder som vi pusslar med och stoppar in i nya sammanhang. Vi är kreativt lata!

Ctrl-Z, Ctrl-Y som ger möjligheten inte bara att ångra utan at ångra att du ångrade beskriver beslut baserade på tvekan. Vi gör, gör om, gör om igen tills vi är nöjda.

Ctrl-X som klipper bort någonting ur ett dokument står för värdet av att ta bort det onödiga och överflödiga. Att leta efter den enklaste lösningen.

F5, Ctrl-B som laddar om en sida eller ett dokument respektive gör texten fet (bold på engelska). Vi behöver vara djärva nog att starta om, att sträva efter att bli relevanta på nytt.

Till sist det viktigaste kommandot som inte ens har ett generellt kortkommando. Dela, dela, dela. Sprid det du gör till alla du kan nå, i alla kanaler du har tillgång till.

by Göran WidhamKommentering avstängd

Hackade modeller – från workshop på Webcoast

I helgen deltog jag i Webcoast – av kärlek till webben. En deltagarstyrd konferens i Göteborg. Deltagarstyrd innebär att det är besökarna själva som står för innehållet i form av föreläsningar, seminarium, workshop och frågestunder. Vem som helst av de närvarande kan skriva upp sig för att göra ett pass på 20 eller 40 min.

Jag bestämde mig (som ni som läste mitt förra inlägg vet) för att göra en workshop om gamla, trasiga eller rentav döda modeller som vi fortfarande lutar oss mot. Jag hade förhoppningar om att få chansen att lära mig mycket av engagerade, inspirerande och smarta människor. Så blev det också.

Workshopen blev lyckad och jag fick både stöd för mina tankar om att vissa modeller har tjänat ut och kloka invändningar. Men framförallt så började vi tillsammans bygga nya bättre modeller. Jag tänkte lite kort försöka sammanfatta vad vi kom fram till. En ännu kortare och mycket snyggare sammanfattning i ord & bild skapades av illustratören Camia PIA Pettersson (kolla in hennes hemsida).

illustration: Camia Pia Pettersson

Vill ni se workshopen har @mikumaria varit snäll och filmat den och lagt den på sin Bambuser-kanal, som ni kan se nedan.

1. Shannon-Weavers kommunikationsmodell

I diskussionen om den klassiska modellen med sändare, meddelande, mottagare och feedback fanns det både folk som ansåg att den har sina syften och folk som höll med mig om att den låser fast tanken i en gammaldags megafonkommunikation.

Inspirerade av en idé från @mikumaria arbetade vi tillsammans fram en modell för kommunikation på mottagarens villkor – ett vardagsrum i fickan. Vi tänkte oss att vi alla ständigt befinner oss i vårt eget vardagsrum, med ett stort antal möjligheter till kommunikation med yttervärlden. Vi kan öppna ett fönster eller en dörr. Vi kan slå på teven eller radion. Vi kan titta ut. Oftast har vi själva makten över den kommunikation vi deltar i. Vi väljer att delta och på vilka premisser. Det finns undantag som att vi hör störande grannar genom väggarna, att någon skriker till oss genom fönster eller dörr eller direktreklam på hallmattan.

Kommunikatörer i det mobila digitala samhället behöver vara medvetna om att makten ligger hos mottagaren som väljer vika samtal hen vill delta i och hur.

2. Organisationsmodeller

Vi pratade om hierarkiska organisationsscheman och traditionell milstolpestyrd projektmetodik. Vi var rätt överens att de har sin plats, men att nya modeller behövs för nya platta och nätverksbaserade arbetssätt.

En tanke vi diskuterade var att man kan använda hierarkierna för att sortera arbetsuppgifter och behov, istället för som organisationsscheman – då kan fokus hamna på vilka saker som är beroende av varandra istället för på tidsföljden.

Vi pratade också om vikten av att sortera uppgifter efter om de är nödvändiga eller bara trevliga tillägg. Och hur man kan fördela arbetet genom att folk själva tar sig an uppgifter av en karaktär eller inriktning som passar dem, så länge man har koll vilka saker som är nödvändiga.

Efter att workshopen var slut kläckte Megan Laine en idé om att använda ett tagcloud för att beskriva ansvarsfördelning i ett projekt. Jag har försökt illustrera idén nedan.

 

3. Modeller för arbetsmetod

Vi pratade dels om den traditionella reklamarbetsgruppen med projektledare, AD, copy och produktion, dels om den traditionella processen för kommunikationsprojekt från syfte via koncept till design, copy och produktion. Det är ganska uppenbart att det idag finns många andra arbetssätt med fler och mer blandade yrkesroller och med andra processer. Vi nådde inte fram till någon samsyn eller någon ny modell. Däremot var de flesta i rummet överens om hur viktiga relationer är. Själv tycker jag att tillit och tryggheten i arbeta med rätt människor idag kan vara viktigare än styrning efter resurser och kompetens.

4. Kommunikationen

Med utgångspunkt i påståendet att man inte längre kan kontrollera sitt budskap och att ägande alltmer ersätts av tillgång diskuterade vi vikten av att lyssna mer än man pratar i det nya medielandskapet.Att den moderna kommunikationen ofta bygger på tillit och mod, genom att man vågar lita på att ens företrädare säger rätt saker. Att det ofta kan handla om att ge ambassadörer möjligheten att företräda en genom att ge dem tillgång till rätt verktyg och att bry sig om dem och de man kommunicerar till.

Den här workshopen gav mig blodad tand. Jag kommer definitivt återkomma till Webcoast. Men just nu känner jag för att göra den igen och igen med nya grupper och på nya arenor.

by Göran WidhamKommentering avstängd

Workshop på Webcoast

Den här helgen deltar jag i Webcoast – av kärlek till webben - en unconference i Göteborg för folk som oss som arbetar, leker och umgås på webben.

Webcoast program byggs av deltagarna själva, vilket betyder att vem som helst kan skriva upp sig som talare och ta hand om ett seminarium, en workshop eller liknande om något som de vill prata om.

I år bestämde jag mig för att ta hjälp av de deltagare som är intresserad av modeller och kommunikation. Jag bjöd därför in till en workshop för att titta på några av de modeller som vi har lärt oss i skolan eller på universitet och som vi fortfarande tar utgångspunkt i trots att de är uttjänta, trasiga eller rent av döda. Min förhoppning är att jag och deltagarna tillsammans ska kunna ”hacka dem” – förbättra eller hitta på nya bättre modeller.

Workshopen är i morgon klockan elva och jag hoppas återkomma med resultatet.

Idag vill jag bara lista vilka modeller jag tänkte prata om och berätta varför.

1. Shannon-Weavers kommunikationsmodell

Shannon-Weaver Communication Model

Enligt min uppfattning är det sorgligt att den här modellen fortfarande färgar så många människors syn på kommunikation. Det cementerar ett förhållningssätt där en aktiv agent talar och en passiv mottagare lyssnar – som i den traditionella katederundervisningen, i traditionell politiska möten med talarstol eller traditionell marknadsföring baserad på megafonlogik.

 2. Organisationsmodeller

Hierarki

Beslutstruktur och upphandlingsvägar med underleverantörskedjor är fortfarande starkt påverkade av att den hierarkiska organisationsprincipen är dominerande. Samtidigt blir arbete i kluster och nätverk allt vanligare. Dessa två principer fungerar inte alltid så bra tillsammans.

En del av detta problemet har också att göra med en väldigt traditionell projektstyrning baserad på tidsflöde, milstolpar, resurser och aktiviteter i en värld där värdeflöden blir betydelsefullare som värdeingsprincip.

3. Modeller för arbetsmetod

Arbetsmetoden i kommunikationsarbete är fortfarande starkt influerad av den traditionella kompetensuppdelningen – AD, copy, produktion. Arbetet fortfarande starkt inriktat på skapandet av koncept för kampanjer som kläs med formgivning och budskap för att sedan produceras.

Det moderna arbetet sker på en mängd andra sätt som kan vara iterativa eller ha inbyggda testpunkter eller ha inbyggda feedbackloopar för interaktivitet med målgruppen – eller, eller, eller …

Traditional team

 4. Kommunikationen

Vår grundläggande syn på kommunikation handlar fortfarande väldigt mycket om kontroll och ägande av budskap, berättelser, kanaler och budgetar. I en värld där den sortens ägande långsamt blir alltmer problematiskt.

You no longer control the message ...

by Göran WidhamComments (1)

Babes in the Booth – eller yta före substans

Jag har så länge jag har arbetat med marknadskommunikation hyst övertygelsen att substans alltid slår yta. Jag är ganska dogmatisk när det gäller detta. Det handlar inte om att jag har belägg för det i hårda mätdata, utan om en djupt känd övertygelse. Den som vill lyckas med kommunikation kan göra det genom att ta ansvar för att innehållet i kommunikationen och relevansen för mottagaren istället för att satsa all energi och alla resurser på en fräck yta.

E3 2010 UFC Undisputed 2010 booth babes
Jag säger inte att alla de reklammiljoner som satsas på snygg design, snygga modeller, vackra bilder, coola filmer osv är bortkastade. Jag säger bara att det finns en annan väg. Den som numera fått ett modeordsnamn – content marketing. Låt strävan att erbjuda relevanta och meningsfulla berättelser, relevant och meningsfull information, driva kommunikationen. Om du sen har resurserna och möjligheten att arbeta med en effektiv formgivning av detta – att inte bara vara relevant utan också cool, häftig, snygg eller vad du nu strävar efter – good for you!

Innehållet i kommunikation är också vad jag arbetar mest med. Jag försöker förstå vad målgruppen upplever som meningsfullt och kan ta till sig. Jag försöker möta det behovet med budskap, berättelser och information som hjälper ett företag och en organisation att uppnå sina mål.

Ett exempel som jag stött på en del eftersom jag arbetat med event, konferenser, mässor och liknande är valet av representanter. Ska ett företag representeras av sina egna anställda, av de som kan tjänsten eller produkten, eller ska man hyra in säljrepresentanter, värdar och värdinnor som har rätt sociala egenskaper? Jag har alltid trott på bemanning baserad på förmågan att berätta om erbjudandet. Substans före yta.

Ett av mina personliga hatobjekt har varit booth babes på mässor, ni vet de där urtjusiga lättklädda damerna som ska dra folk till en mäss monter. Att jag utnämnt dem till mitt särskilda hatobjekt har inte bara med min syn på ytlig kommunikation att göra. Det baserar sig också på den exploatering och objektifiering av kvinnor som de är ett exempel på.

Därför blev jag glad när jag stötte på en artikel med rubriken Veteran Marketer Proves Booth Babes Don’t Work. En marknadsförare har testat. Han har jämfört två montrar bemannade med ”professional booth babe talent” och en med med säljrepresentanter rekryterade efter andra kriterier. Om du inte kan gissa vilken monter som presterade bäst, läs artikeln. Substans före yta!

Och om vi nu kan visa det tänker jag, hur är det då med alla andra val där vi reflexmässigt premierar yta före substans? Den dyra kända talaren på eventet som ska dra dit folk istället för ett eget genomarbetat innehåll. Den exklusiva lokalen eller unika upplevelsen som vi lockar med när vi vill bjuda kunder på något istället för att lägga resurserna på vad vi vill berätta för dem. Den snygga skådespelaren eller modellen i reklamfilmer och på fotografier i annonser, som äter upp en marknadsföringsbudget som skulle kunna användas till saker med relevans för det vi vill kommunicera. Jag kan ta hur många exempel som helst.

Jag är så glad att vi ser en trend mot mer innehållsinriktad och mer relevant marknadskommunikation, även om det fortfarande produceras fantastiskt mycket dravelreklam som bara pumpar snyggt förpackade varumärken. Jag är inte bara glad för att det kommer ge mig chansen att till fler spännande kunder kanske. Nej, jag är faktiskt ännu gladare för att jag slipper ägna så mycket energi åt att undvika reklam som bara är brus – ett ovälkommet, okommunikativt oväsen.

 

by Göran WidhamKommentering avstängd

Marknadschefen – vecka sex

Jag hade ett samtal med en av säljarna om användning av projektor eller skärm med bilder eller en presentation som stöd vid säljmöten.

I vanliga fall brukar jag vara tvungen att inte bli för extrem i min uppfattning att det inte finns någon anledning att visa något annat än bild och videoillustrationer. All annan information man vill nå fram med är bättre lämpad att presenteras muntligen.

När man hamnar i den diskussionen kring säljmöten, säljpresentationer och föredrag med säljinriktning så brukar man alltid få mothugg. Det behövs visst textslides, bulletpointsen har en funktion, man vill understryka saker … osv. Oftast kan vi nå fram till en punkt i samtalet då jag konstaterar att punktlisterna, citaten och de understrykna v’ärdeorden finns av endera av två anledningar: som manus eller som efetrlämningsmaterial.

Därifrån kan vi ta oss till en diskussion om huruvida det är lämpligt att ha ett dokument som fungerar som såväl manus som efterlämningsmaterial och illustration. En bra dag kan jag övertyga folk om att vi ska låta våra Powerpoint- eller Keynote-presentationer vara bara illustrationer som hjälper de som lyssnar och inte oss som talar. Och då är vi tillbaka till tesen att de helst ska bestå av bilder (så stora som möjligt, gärna så de täcker hela skärmen) och filmer.

Men idag pratade jag med en säljare som sagt. Och han visade mig sin ideala slideshow. Det var en pdf med 133 stora foton i. Han brukade sätta den på att loopa och prata fritt utan koppling till bilderna.

Tack för det televerket!

by Göran WidhamKommentering avstängd

Marknadschefen – vecka fyra

Just nu funderar jag nästan bara kring den sortens marknadsföring som stödjer säljarna. Jag jobbar på ett säljinriktat bolag och varumärke, awareness etc i all ära för säljare är ROI och koppling till att ”degen ska in” A och O.

Men samtidigt, om jag ska ta ett grepp om vad som är de strategiska problem företaget har och hur de kan lösas måste jag fundera i termer av målgrupper, kanaler och budskap som inte är så hårt kopplat till point-of-sell. Det är inte där man flyttar associationer och bilder som människor har runt ens varumärke.

En för säljarna central frågeställning när de säljer komplexa tjänster med lång säljcykel är hur man kan vara top-of-mind hos kunden den dagen kunden upptäcker behovet. Eftersom det kan hända vilken dag som helst så behöver man egentligen påminna kunden om sin existens tämligen ofta – varje dag, varje vecka eller så. Samtidigt kan man inte tjata på folk när den naturliga säljcykeln gör att det rimliga är att höra av sig med mycket längre mellanrum.

Säljarna söker verktyg via CRM-system eller egna uppfinningar där de kan höra av sig på ett hyfsat naturligt sätt med några veckors mellanrum – man bjuder in till aktiviteter, tipsar om nyheter etc. Men det blir ändå för sällan jämfört med hur ofta man skulle vilja vara där och knuffa upp sig själv överst i den potentiella kundens associationsbanor.

Helst ska ju kunden gå in på ett möte där behovet av våra tjänster diskuteras tio sekunder efter det att han fick ett mejl från säljaren. Då kan vi snacka top-of-mind.

Men hur uppnår man det utan att kunden hatar än?

Jag satt häromdagen och funderade kring hur vi kan använda Facebook. Det är inte självklart vad nyttan ska vara, när man är en B2B-verksamhet med ett ganska begränsat antal kunder. Visst kan det användas för att mobilisera den egna personalen och få igång en dialog med de man arbetar tillsammans med på kundsidan och inte bara de med plånböckerna. Att bygga dessa relationer och deras relationer med varumärket är värdefullt. Men det skapar inte något klirr i kassan.

När jag satt och tänkte på detta insåg jag något. Facebook och i någon mån Twitter etc, är det perfekta stället att putta upp sig själv överst i kundernas associationskedjor. Om kunden ovan strax innan han gick in på sitt möte hade sett en bild på något spännande projekt vi arbetat med så spelar det ingen roll att detta inte har säljarens utan företagets namn som avsändare. Han kommer ändå blixtsnabbt att komma och tänka på sin kontakt hos oss när han får idén om att köpa vår typ av tjänst. Så är nämligen människohjärnan kopplad.

Så nu vet jag både vad jag ska ha Facebook till och hur man löser problemet med att vara top-of-mind oftare hos kunden utan att de hatar än. (Tror jag.)

by Göran WidhamKommentering avstängd

Marknadschefen – vecka två

En vecka kunde jag ducka det löpande och operativa arbetet. Vecka två var det svårare att skylla på att man just landat på stolen. Genast blev prioriteringen av min tid så mycket svårare att hantera.

Det finns saker som behöver hända nu, som kanske redan har börjat hända. Varje sådan företeelse – ett sponsorskap som kan aktiveras nu men inte nästa vecka, ett projekt som kan dokumenteras nu när det händer men aldrig mer eller ett tips om en nyhet för hemsidan som blir för gammal om den inte produceras nu – är en chans att omedelbart sätta sin prägel dels på hur vi kommunicerar, dels på hur arbetsflödet ser ut.

Helst skulle jag vilja vänta tills jag har allt klart för mig: vilka resurserna är så jag kan prioritera, vilka målen är så jag kan välja vad som är viktigast, vad huvudbudskapet är så jag kan få rätt ton. Det är bara det att tillståndet av fullständig kunskap kommer aldrig att inträffa och chanserna som kommer idag kanske inte kommer tillbaka.

Så den här veckan blev en strid mellan behovet av redan nu använda de chanser man får att forma kommunikationen och att ta tid till att sätta sig i helikoptern och försöka förstå vad som är viktigast och borde vara i fokus. Förmodligen en strid man aldrig kan vinna och som kommer fortsätta varje dag.

Trösten är att det är bara genom summan av många små konkreta beslut och åtgärder som man någonsin har förändrat någonting. Planer i all ära, men de har en tendens att fastna på papper.

by Göran WidhamKommentering avstängd

Marknadschefen – vecka ett

Som nybliven marknadschef hos en ny arbetsgivare ställs man inför en stor samling frågor och prioriteringar. Att bena ut var man ska lägga tid, engagemang och resurser är inget enkelt problem. Modern kommunikation handlar ofta om att alla olika kanaler och interaktioner griper in i varandra. Organisationer bygger plattformar av olika slag för interaktion med dem de vill kommunicera med. Webbsidor, närvaro i olika sociala medier, fysiska mötesplatser osv. Alla dessa plattformar påverkar varandra, även om någon är viktigare än de andra kan det vara svårt att fokusera på den innan man fått ordning på helheten.

Kommunikationen pågår hela tiden så att sätta sig ner och göra den perfekta planen innan man implementerar den är lönlöst, det behöver göras saker nu (eller ganska snart) för att sätta rätt prägel på det pågående flödet. Samtidigt så är det nästan omöjligt att fatta de små konkreta besluten om en viss aktivitet eller en viss kanal utan en ordentlig analys av kommunikationsbehovet: Vilka är det vi vill nå? Vad vill vi uppnå tillsammans med dem? Vad behöver vi säga?

Jag tror att jag kommer studsa mellan dessa två nivåer hela tiden tills jobbet börjar ta form.

Samtidigt är problemet med att välja rätt fokus knappast den största utmaningen till en början. Jag ska få grepp om nyckelpersonerna, vilka man ska prata med om vad, vad olika delar av verksamheten har för behov och idéer.  En annan nyckelkunskap som kommer ta tid att få grepp om är hur affären ser ut: Var tjänas det pengar? Var finns det utvecklingsmöjligheter? Vilka affärer skapar andra affärsmöjligheter? Just nu vet alla mer än mig.

Men det finns ett förhållningssätt tror jag. Jag ska försöka sammanfatta:

  1. Dela tiden mellan informationsinhämtning och strategiska övervägande å ena sidan och konkreta förbättringsåtgärder i det lilla å andra sidan. Var redo att hoppa mellan dessa två nivåer.
  2. Leta efter konkreta områden där det med små enkla medel går att fixa något som inte sköts optimalt. Idag finns det så många digitala plattformar där ett företag kan eller bör ha en närvaro. Bara att säkerställa en rudimentär närvaro på ställen som Google maps, Google+, Facebook, LinkedIn, Twitter osv är billigt, enkelt och gör skillnad direkt. Det kan finnas liknande enkla branschspecifika eller företagsspecifika områden – event, branschnätverk – you name it!
  3. Använd de frågor som uppkommer när du arbetar med dessa konkreta småfixar till att förstå vad som är det strategiska perspektivet och vilka strategiska övervägande som är ogjorda eller otillräckligt gjorda. Är det självklart vem som är målgruppen när du fixar detta eller behöver de redas ut? Finns det en klar linje vad gäller budskap till olika målgrupper eller behöver det arbetas med? Har din organisation klart för sig vilka som kan tala för den i olika sammanhang och vad de har för befogenheter eller behöver det analyseras?
  4. Skapa avgränsade strategiska projekt med bas i de brister i policys, standardförfarande eller strategiska plattformar som du upptäcker i arbetet med det konkreta.

Så här känns det idag. Men det är bara andra dagen – i nästa vecka kanske jag har en helt annan syn på saken.

by Göran WidhamKommentering avstängd

Om att blogga

Inlägget nedan är skrivet i samarbete med Henrik Brändén, vetenskapsskribent som bloggar om modern biologi på www.henrikbranden.se/blogg. En mer omfattande och bra guide om vad bloggande är och hur du bloggar hittar du hos Magnihasa.

Bloggens och bloggandets roll

Man kan blogga av väldigt många anledningar: För att hålla kontakt med en grupp nära och kära utspridda i andra städer, för att tala om för sina vänner vad man håller på med, för att dela med sig sina briljanta analyser och idéer till resten av världen (fast om man har den inställningen når de oftast bara en liten skara redan frälsta …). En blogg kan vara en del i en skapande process där bloggpersonligheten och andra deltagare är litterära figurer, bloggen kan användas för att löpande publicera poesi och prosafragment. Men bloggen är framför allt ett oerhört effektivt medium för att föra ett prövande samtal, om allt från politiska ideologier över aktuella problem och existentiella frågor till matlagning och mode.

I ett avseende är en blogg något mycket enklare än en hemsida: Den är en löpande ström textbitar, som i grunden sorteras i tidsordning. Den som kommer till förstasidan på en blogg kommer först till dess senaste inlägg, även om detta är mycket mindre viktigt och intressant än ett inlägg som skrevs i förra veckan. Men i en rad andra avseenden är bloggen mycket mer avancerad än en hemsida. Och många av dessa avseenden är just det som gör bloggen så lämpad för det prövande samtalet:

  • När man skriver ett blogginlägg länkar man ofta till källan för olika påståenden, och till vad andra bloggare skrivit om samma sak. Både sådana som tycker likadant som en själv, och sådana man argumenterar emot. På det sättet kan läsaren hela tiden kolla ens påståenden, citat och referat av ens meningsmotståndare/ diskussionspartners. Därigenom är en välgjord blogg mycket genomskinligare och trovärdigare än en tryckt artikel i en tidning.
  • När man länkar till en annan blogg (eller en nyhet på till exempel SVD eller Aftonbladet) kan webbsidan som tar emot länken automatiskt känna av detta. På de flesta bloggar och många nyhetssidor markeras det automatiskt för läsaren att en blogg länkat till den artikel man just nu läser. Så att läsaren kan läsa reaktionerna på det blogginlägg man läser, och se vad de består i.
  • Därtill lämnar i stort sett alla bloggar möjlighet för läsaren att kommentera det inlägg man just läst. Ibland kan det leda till att andra läsare kommenterar kommentarerna, och de flesta bloggare går ofta in och svarar på sina läsares kommentarer.

Jämför detta med en tidnings debattsida. I allra bästa fall kan en artikel där leda till en eller två repliker innan debattredaktören tycker det är dags för andra frågor att få plats.

Dessutom kan vem som helst börja blogga.

Men eftersom vi är många i denna värld som tycker oss ha saker att berätta, och vi alla har ett begränsat antal timmar till att läsa vad alla andra skriver, leder det till att det för varje blogg med många besökare finns ett mycket stort antal bloggar med få.

Bloggarna med många besökare kan grovt räknat delas in i två kategorier (1) De som startats av någon som likt Carl Bildt och Alexander Bard redan är kända, drar förstagångsbesökare genom sitt kändisskap, och håller dem kvar genom att skriva intressant och läsvärt. (2) De som startas av en helt eller relativt okänd person, men som uppmärksammats av andra bloggare, och uppskattats för sina bidrag till det samtal som pågår i den så kallade bloggosfären. I bägge fallen måste man skriva bra om intressanta saker för att behålla sina besökare. Men gör man det går det naturligtvis snabbare att locka till sig besökarna om man har ett kändisskap att utgå från.

Bloggens innehåll och form

Att blogga handlar inte bara om att skriva. Utöver själva skrivandet måste man också vara duktig på själva bloggandet, för att ens blogg ska bli en viktig del av det samtal som pågår i bloggosfären, och inte bara ska ligga oläst och olänkad. Att vara duktig på att blogga handlar om att tänka på såväl innehåll, form som strategi för hur man länkar och kopplar in sig i olika samtalsämnen.

Fokuserad: En viktig punkt är att din blogg ska ha ett tydligt fokus. De flesta människor som besöker din heminredningsblogg gör det för att de tycker dina idéer om heminredning är spännande. De kan möjligen acceptera enstaka meddelanden om en söt ny kattunge i huset eller att du snart ska ha barn. I vart fall när sådan information förklarar vad det där gråspräckliga knytet på den nya soffa du visar i bloggen egentligen är, eller varför du plötsligt börjat skriva inlägg efter inlägg om specialdesignade spjälsängar. De besökare som kommer till din blogg är inte speciellt intresserade av ditt privatliv (undantaget, naturligtvis, om privatlivet är själva temat för din blogg och du regelbundet bjuder på smaskiga förtroenden.) Du måste helt enkelt reda ut för dig själv om du driver bloggen för att dela med dig av matrecept och restaurangtips, agitera för en socialistisk världsordning, kritiskt granska genteknik och växtförädlingsföretag eller testa och diskutera dina nya litterära idéer. Visst är alla vi människor mångfacetterade, men vi är det alla på olika sätt, och en blogg som blandar tre facetter av din personlighet intresserar mycket färre läsare än en blogg som fokuserar på en. Vill man blogga om många olika saker är det bättre att starta flera olika bloggar. I vart fall om man vill vara med och tävla om många läsare.

Tydlig: Ett faktum man kan beklaga är att erfarenheten också visar att bloggar har lättare att fånga intresse ifall de tar ett tydligt, nästan extremt ställningstagande i diskussionerna. Det är i och för sig inte så egendomligt. Det finns mer spänst och dramatik i ett krav på att justitieministern ska avgå än i ett konstaterande att hon kanske inte uttryckte sig riktigt lyckligt.

Lyhörd: Tydlighet utesluter dock inte lyhördhet och respekt för dem som tycker annorlunda. Man ska därför vara noga med att återge sina diskussionspartners argument, och bemöta dessa med sina egna. Motivet för detta är inte bara normal hövlighet och anständighet. Bara på detta sätt kan debatten förvandlas från en pajkastning till ett givande samtal, som både du och din meningsmotståndare lämnar en aning klokare än ni var när ni gick in i det. Bara genom att lyssna på motsidans synpunkter lär man sig förstå hur de tänker, och när man sedan funderar vidare om varför man inte själv håller med lär man sig mer om sina egna värderingar, åsikter och analyser. Och om du på din blogg involverat läsaren i en diskussion som han kommer ur klokare än han var när han gick in är chansen stor att han kommer tillbaka till dig! Denna lyhördhet visar du både i ditt tonläge då du skriver, genom att länka till de klokaste av dem som har andra åsikter än du själv, och genom att vara rättvis och generös då du citerar och refererar dem.

Koncis: Som alltid då man skriver ska man gå rakt på sak och undvika onödiga utvikningar. Låt ett inlägg handla om en sak. Säg och berätta bara det som behövs för att förklara denna sak. Har du flera olika saker att skriva om, gör flera inlägg. (Annat än om de olika sakerna förstärker varandra och pekar mot en gemensam slutsats. Fast då är det ju denna slutsats inlägget handlar om, och de olika delarna är bara olika byggstenar till den historien.)

Välstrukturerade inlägg: Den som skriver ett inlägg i en diskussionsblogg möter samma problem som alla andra som vill övertyga: Att väcka läsarens uppmärksamhet, behålla denna artikeln igenom, ställa läsaren sympatisk till sin person och slutligen vinna läsarens känslor. Här kan man ha nytta av retorikens standardmetod för disposition. Kortfattat så handlar det om att först väcka intresse och skapa trovärdighet, innan man påstår något och argumenterar för det. I avslutningen bör man inte bara sammanfatta utan helst också vädja till läsarens känslor i ett försök att få denne att agera eller i alla fall reagera.
Att strukturera ett inlägg på detta sätt garanterar inte att någon enda blir övertygad. Men det ökar chansen. Och ännu mer ökar chansen att inlägget blir läst ända till slutet.

Multimedia: Bloggverktygen gör det lätt att klistra in bilder, ljudslingor och youtubeklipp i din text. Använd dessa möjligheter så länge det du klistrar in tillför något till det du skriver. Illustrerar bilden en viktig aspekt av ditt inlägg? Är den något som det är skönt att vila ögonen på medan man smälter vad du sagt? Eller stjäl den läsarens uppmärksamhet? Vinner ditt resonemang på att läsaren avbryter läsningen och tittar på filmsnutten eller lyssnar på ljudslingan när han kommer till det ställe där den klistrats in? Alla nya media lider av syndromet att ovana användare tycker det är häftigt att använda alla nya tekniska möjligheter som ges. Men vill man fånga läsare och få dem att återvända ska man bara använda dem vid de tillfällen då de tillför något till helheten. Betrakta din text som en bit oxfilé och bilder, filmer och ljudklipp som olika kryddor. Använd bara dem som förhöjer smaken på köttet!

Strategi och taktik

Ska du komma in och bli en del av ett pågående samtal räcker det inte att du skriver så att andra deltagare tycker att du har något att tillföra. Du måste dessutom se till att de upptäcker dig, och börjar läsa dina inlägg. Om de då tycker om dem, kommer de att börja länka till dig.

Ett sätt att få andra bloggares uppmärksamhet är att länka till dem. Då plingar det till hos dem, och har de tid och ork går de då till din blogg för att se vad du haft att säga om det de skrivit. Om det visar sig att du inte sagt något alls utan bara satt in en tom länk är det antagligen sista gången de kommer till din sida. Har du haft något riktigt intressant att säga kanske den bloggaren svarar dig på sin blogg. Eller skriver ett eget inlägg, som länkar till ditt.

Ett av problemen med bloggosfären är dock att saker går mycket snabbt. En fråga är på tapeten idag, och alla skriver om den. I morgon är det något helt annat som gäller. Vill man få andra bloggare att länka till det man själv skriver i ämnet gäller det därför att vara tidigt ute, att vara någon av de första bloggar som skriver något intelligent och meningsfullt om saken. Då har man chans att avancera i skönhetstävlingen mellan olika bloggar om att ha de inlägg som fått flest länkar i dagens debatt. Domare i den tävlingen är sajter som till exempel Knuff, Politometern eller Twingly. (Knuff fungerar som en sökmotor för bloggar, och har därtill algoritmer som mäter och listar vilka frågor som är intensivast ”bloggade” just denna dag, vilken blogg som har det mest inflytelserika inlägget i den debatten, vilka bloggar som är mest i ropet för tillfället och vilka som stabilast hållit sig högt på sådana listor över de senaste sex månaderna. Politometern har liknande funktioner men är specialiserad på det politiska samtalet i bloggosfären. Twingly samlar på länkar mellan tidningar, bloggar och andra mediesajter för att hålla reda på vad som är aktuellt och vilka som skriver om det.)

Hur vet man då vad andra bloggare kommer att skriva om? Så länge det gäller bloggar som ger sig in i samhällsdebatten finns en grupp viktiga källor som många bloggare öser ur: Tidningarna! Eller snarare sagt, deras webbsidor. Har du en blogg inriktad på politiska ideologier och Kristdemokraternas partiledare gett en intervju där han säger att liberalismen spelat ut sin roll i samhället, då är det troligt att många ideologiskt intresserade bloggare kommer att diskutera denna intervju. Handlar din blogg om miljöfrågor, spana efter de senaste utspelen från miljöministern eller senaste nytt från kontroverserna kring FNs klimatpanel.

Även här gäller det att vara snabb. Tidningarnas webbutgåvor är uppkopplade mot de automatiska pling-system, som känner av länkar från bloggar, och listar vid sina artiklar vilka bloggar som länkat dit. Så om någon av de stora inflytelserika bloggarna hittat en nypublicerad artikel hon vill kommentera, och du är den enda bloggare som hittills gett en vettig kommentar, då är chansen stor att den bloggaren citerar och länkar till dig. Om du däremot är den tjugosjunde bloggen som kommenterat artikeln är risken stor att det dels inte kommer så många efter dig, dels att de få som kommer väljer att länka till någon av alla andra som också kommenterat händelsen.

Allt fler diskussioner och nyheter springer emellertid upp direkt bland bloggar, utan att ha vandrat dit från klassiska massmedia. Så det skadar inte att löpande hålla ögonen öppna även på vad andra bloggar skriver. Men även här är tidsfrågan kritisk för den som vill avancera på topplistorna. Har en inflytelserik blogg skrivit en mycket intressant artikel och du är först med att ge intelligenta motargument eller begåvat eldunderstöd är chansen stor att andra bloggare citerar dig. Hör du till de sista som ansluter sig till diskussionen får du inte många citeringar.

Så här långt har råden gällt hur man ska armbåga sig in i diskussioner som redan existerar eller startats av andra. Men du kanske har högre ambitioner än så? Du kanske vill få igång diskussioner om helt nya ämnen? Du kanske vill lyfta in helt nya områden i samhällsdebatten? Om du inte redan är en etablerad bloggare har du en intressant utmaning framför dig! Du kan naturligtvis skriva dina välformulerade och intelligenta betraktelser och hoppas att de upptäcks av sig själva, utan att du försöker utnyttja systemet. Men är du lite smart ser du till att passa på när tidningarnas webbutgåvor skriver om något som har anknytning till det du vill skriva om. Då länkar du till denna artikel. Och om du verkligen är den förste i landet som börjat blogga i ditt ämne betyder det att du kommer att vara rätt ensam om att ha länkat till artikeln. Så de som läser artikeln på nätet och blivit intresserade kommer med viss sannolikhet att klicka på länken till ditt blogginlägg. Om du inte gjort ett riktigt krystat långskott kommer de kanske att tycka att ditt inlägg varit intressant. Och vips har du fått trafik till ditt inlägg och din blogg. Så att du börjar stiga på listorna.

Om ditt syfte snarare är att placera frågor på agendan för samhällsdebatten än att låta ditt ego växa kan du också leka med tanken att ansluta dig till någon redan existerande ”kollektiv” blogg, eller bli gästbloggare hos någon som redan befinner sig så högt upp på listorna att andra bloggare håller koll på vad som sker där. Då gäller det naturligtvis att hitta bloggar vars profil passar ihop med det du vill skriva om, och vars andra bloggare du känner aktning för och inte har något emot att associeras med.

Återstår efter dessa taktiska råd en konkret fråga: Hur ska man kunna hålla reda på allt som händer i nyhetsflödet och i bloggosfären? Här visar sig den elektroniska revolutionen från sin allra vackraste sida. Du kan gratis prenumerera på uppdateringar från utvalda bloggar eller om utvalda ämnen med hjälp av en teknik som heter RSS. Det finns en uppsjö RSS-läsare du kan använda, där du talar om vilka bloggar och nyckelord du vill bevaka. Du får regelbundna sammanställningar av nya inlägg på de bloggar som intresserar dig, och av inlägg märkta med de sökord du valt. Något som naturligtvis också betyder att om DU vill bli utvald av andra bloggare som prenumererar på samma tjänst måste du märka vart och ett av dina blogginlägg med sådana sökord. Dessa sökord spelar inte bara roll för just dessa listor, utan också för en rad andra av de automatiserade funktioner som får bloggosfären att fungera.

Efter denna genomgång är det lätt att känna: Hur ska man orka utföra allt det bevakningsarbete som behövs för att någon ska läsa det man skriver? Det undrar vi som skrivit denna text också. Vi kan i vart fall delvis lugna dig: Det orkar inte de andra heller, i vart fall inte hela tiden. De allra flesta bloggare håller på i skov, i ryck. Så om du inte orkar hela tiden, oroa dig inte för mycket, det gör inte många av dina konkurrenter heller.

Dessutom har vi som skriver detta en smygande känsla av att bloggosfären förlorar något väsentligt på detta tempo och på att i så hög utsträckning vara reaktiv: Komplicerade frågor måste man ofta fundera ett tag över innan man kommer fram till riktigt nyskapande intelligenta synpunkter. Men när man nått dit har debatten i frågan ofta redan klingat av. Eftersom bloggandet i sin grundläggande utformning och karaktär är ett så fantastiskt forum för ett reflekterande, lyhört samtal är vi övertygade om att bloggosfären med tiden kommer att hitta nya former som kompletterar dagens blixtsnabba reaktioner med ett mer eftertänksamt, långsamt samtal. Let´s create the slow-blog!

by Göran WidhamKommentering avstängd

Föreläsningens framgång avgörs i förarbetet

För ett halvår sen drygt höll jag en föreläsning om konsten att framträda tillsammans med min bror Jakob Rubenson, som arbetar som eventproducent mm i egna företaget Informationdesign. Föreläsningen finns i sin helhet på videosidan. Här tänkte jag ägna mig åt hur den blev till.

Att göra ett framträdande som handlar om att framträda är en alldeles särskild utmaning, eftersom man vet att de som lyssnar kommer att vara mer koncentrerade på att se hur man gör och om man lever som man lär, än på vad man faktiskt har att säga. Det var alltså med en viss anspänning vi förberedde detta seminarium. Vi har en gemensam metod för den här sortens arbete som jag tror mycket på. Den fungerar för att planera lektioner, förbereda framträdanden, planera event och mycket mycket annat.

Den består av fem frågor som man ska besvara i en viss ordning: Vad är syftet? Vilka möter jag? Vad kan innehållet vara? Vad är huvudpoängen? Hur ska jag framträda? Jag kom på att sättet som jag och min bror angrep just det här problemet kan tjäna som en bra illustration av hur jag menar att man ska använda dem.

Säljpresentation

foto: Alfred Gunnarsson

Vad är syftet

När du ställer sig framför en grupp har du alltid ett uppdrag. Antingen har någon anlitat dig för ett bestämt syfte eller så har du själv bjudit in och i denna inbjudan uttalat varför man ska komma och lyssna. I inbjudan till vårt seminarium Varför inte vara bra -  ett seminarium om att framträda hade vi skrivit:

Du har satsat tid, pengar och engagemang på att få till ett möte. Det kanske är en säljpresentation. Du kanske står i er egen mässmonter. Eller så har du fått plats på scen vid ett branschevent. Det är nästan alltid en stor investering att få till mötet. Och inte bara av dig. De som du talar till har också investerat tid och kanske pengar för att lyssna.

Vad gör du av den här möjligheten? Gör du det bästa du kan? Är du bra?

Vi är säkra på att du med små medel kan bli bättre. Bättre än du brukar vara, men framförallt bättre än de flesta andra som talar någonstans i världen inför sina kunder just nu.

Syftet med vår föreläsning var alltså att leva upp till denna utmaning. Vår publik förväntade sig praktiskt användbara tips för att bättre ta till vara på chansen det är att få stå framför en publik.

Detta är en utmaning vi inte kunde gömma oss från. Om vi inte gjorde vårt yttersta för att leva upp till den programförklaringen så skulle vi inte infria publikens förväntningar. Det innebär att vi mycket noggranna i vår förberedelse med att fundera ut sätt att få med praktiskt användbara tips. Vi gjorde en gimmick av det med ett blädderblock, där den av oss som inte talade under föreläsningens gång samlade in de fem viktigaste tipsen. Dessa tipsen använde vi i slutet till vår sammanfattning.

Vilka möter jag

Att veta vem man pratar med är grundläggande i all kommunikation. Vi kan inte uttrycka oss likadant oavsett vilka som är vår på publik. I det här fallet skulle vi tala inför ett nätverk av marknadsförare i Göteborg. Detta satte ramen för föredraget. Det berättade för oss hur mycket förkunskaper om kommunikation, om verktyg, om retorik etc som vi kunde förvänta oss. Det säger också något om vad som är vardagsmat som skulle tråka ut publiken och vad som är nytt och spännande för den. Det ger oss en chans att gissa vad som kan skaka om dem eller göra dem extra nyfikna. När vi senare funderar över vad vi ska ha med i vårt föredrag kommer vi gång på gång tillbaka till om det passar just den här publiken.

Vad kan innehållet vara

Först när vi kände att vi visste vilka vi skulle tala till och vad syftet var började vi fundera över innehållet. Det vi började med då var en bruttolista, dvs vi skrev ner allt som någon av oss kan och skulle kunna prata om som har med ämnet att göra. Korta associativa stolpar samlades huller om buller i ett dokument, saker som ”PowerPoint-döden”, ”Gunde Svans välkommen”, ”retorikens grundstenar” osv.

Detta blev basen för vår diskussion om vad vi kunde säga, visa eller göra under vårt framträdande. Bruttolistan ska vara ocensurerad. Först när vi tyckte oss ha fått med det mesta på den började vi fråga oss vad på listan som passade för marknadsförare i Göteborg och vad som kunde hjälpa dem att bli bättre på att framträda.

@widham om att vara bra

@widham om att vara bra

Vad är huvudpoängen

När vi hade skaffat oss ett bra grepp om vad vi skulle kunna ha med i vår föreläsning satte vi oss ner och funderade över vad vårt budskap skulle vara. Detta är enligt min mening den viktigaste frågan vi har att ställa oss under förberedelserna. Helst ska man bara ha ett budskap annars förvirrar man folk. Vill man att de ska fatta poängen är det bäst att bara göra en poäng.

Efter moget övervägande kom vi fram till att vi i detta fall kunde ha en varsin huvudpoäng, eftersom vi stod inför publiken med utgångspunkt i två yrkesroller och som representanter för två olika verksamheter var det logiskt att Jakob kommit dit för att säga en sak som han tyckte var viktig och jag en annan. Våra två teser blev ”Förberedelser börjar med varför… och slutar med att minimera fel.” Jakob ville att publiken skulle komma ihåg att den viktigaste frågan man behöver svara på när man förbereder ett framträdande är varför man framträder, vad syftet är. Jag ville att de skulle komma ihåg att den viktigaste aspekten när man planerar användandet av teknik vid ett framträdande är att det inte ska bli fel.

Båda dessa teser hade en stark koppling till syftet med vårt föredrag. Vi var båda övertygade om att vi med dessa angrep två vanliga orsaker till att föredrag inte är bättre än vad de är. De i publiken som var där för att få en snabb genväg till att bli bättre borde enligt vår erfarenhet kunna lyfta sig ett snäpp bara genom att göra dessa två saker innan sitt nästa framträdande.

Dessa huvudpoänger blev sedan våra vägledare när vi planerade vad vi skulle säga. Vi funderade över vad vi behövde ha sagt innan vi sa vår huvudpoäng för att den skulle bli begriplig och gå hem. Vi funderade över vad vi skulle spara till efter för att ge argument och bevis för att vi hade rätt.  Med hjälp av detta sorterade vi materialet i en lämplig ordning innan vi skrev vårt manus.

Hur ska jag framträda

När manuset var i stort sett färdigt började vi fundera på hur vi skulle framträda. Skulle vi använda några hjälpmedel? Vi bestämde oss för att i första hand arbeta med att vi var två – små dialoger och reaktioner på varandra kunde tjäna som illustrationer och förstärkningar. Vi valde att bara använda bilder på de ställen de absolut behövdes. Dessutom ville vi genomföra vår idé med att samla tips i ett blädderblock.

Vi diskuterade också hur vi skulle dela tiden på scen. Hur ofta skulle vi falla varandra i talet? Hur länge skulle vi kunna tala en och en utan att det blev stelt? Vad skulle den som inte talade göra under tiden? Vi planerade ett antal överlämningar mellan oss i detalj, men bestämde också att vi skulle kunna avbryta varandra för att få det att kännas spontant. Vi bestämde t ex att vi skulle använda varandra som exempel. Om någon av oss gjorde fel skulle den andre fästa uppmärksamheten på detta som ett exempel på hur man inte gör.

Förberedelser är den viktigaste uppgiften när man utbildar

Jag håller en del utbildningar i olika ämnen – marknadsföring, projektledning, presentationsteknik t ex. Jag har varit lärare till och från sedan sent 80-tal. Jag började redan som nittonåring genom att vikariera på min gamla högstadieskola medan jag funderade på vad jag skulle bli när jag blir stor. För varje utbildningsuppdrag jag genomför blir jag mer och mer övertygad om att den viktigaste delen av undervisningsuppdraget sker utanför klassrummet. Det är när jag förbereder mina lektioner och föreläsningar som det avgörs om det kommer att bli meningsfullt för studenterna.

Social talang och förmågan att uppträda kan ta en till att bli en populär figur bland studenterna. Men vill man sätta avtryck, då måste man ha gjort läxan. Tack och lov är verktygen för att förbereda ett bra undervisningstillfälle samma metoder som jag använder i resten av mitt yrkesliv. Det handlar om retorik och om att kunna analysera vilken kommunikation som fungerar.

by Göran WidhamKommentering avstängd