I helgen deltog jag i Webcoast – av kärlek till webben. En deltagarstyrd konferens i Göteborg. Deltagarstyrd innebär att det är besökarna själva som står för innehållet i form av föreläsningar, seminarium, workshop och frågestunder. Vem som helst av de närvarande kan skriva upp sig för att göra ett pass på 20 eller 40 min.
Jag bestämde mig (som ni som läste mitt förra inlägg vet) för att göra en workshop om gamla, trasiga eller rentav döda modeller som vi fortfarande lutar oss mot. Jag hade förhoppningar om att få chansen att lära mig mycket av engagerade, inspirerande och smarta människor. Så blev det också.
Workshopen blev lyckad och jag fick både stöd för mina tankar om att vissa modeller har tjänat ut och kloka invändningar. Men framförallt så började vi tillsammans bygga nya bättre modeller. Jag tänkte lite kort försöka sammanfatta vad vi kom fram till. En ännu kortare och mycket snyggare sammanfattning i ord & bild skapades av illustratören Camia PIA Pettersson (kolla in hennes hemsida).
Vill ni se workshopen har @mikumaria varit snäll och filmat den och lagt den på sin Bambuser-kanal, som ni kan se nedan.
1. Shannon-Weavers kommunikationsmodell
I diskussionen om den klassiska modellen med sändare, meddelande, mottagare och feedback fanns det både folk som ansåg att den har sina syften och folk som höll med mig om att den låser fast tanken i en gammaldags megafonkommunikation.
Inspirerade av en idé från @mikumaria arbetade vi tillsammans fram en modell för kommunikation på mottagarens villkor – ett vardagsrum i fickan. Vi tänkte oss att vi alla ständigt befinner oss i vårt eget vardagsrum, med ett stort antal möjligheter till kommunikation med yttervärlden. Vi kan öppna ett fönster eller en dörr. Vi kan slå på teven eller radion. Vi kan titta ut. Oftast har vi själva makten över den kommunikation vi deltar i. Vi väljer att delta och på vilka premisser. Det finns undantag som att vi hör störande grannar genom väggarna, att någon skriker till oss genom fönster eller dörr eller direktreklam på hallmattan.
Kommunikatörer i det mobila digitala samhället behöver vara medvetna om att makten ligger hos mottagaren som väljer vika samtal hen vill delta i och hur.
2. Organisationsmodeller
Vi pratade om hierarkiska organisationsscheman och traditionell milstolpestyrd projektmetodik. Vi var rätt överens att de har sin plats, men att nya modeller behövs för nya platta och nätverksbaserade arbetssätt.
En tanke vi diskuterade var att man kan använda hierarkierna för att sortera arbetsuppgifter och behov, istället för som organisationsscheman – då kan fokus hamna på vilka saker som är beroende av varandra istället för på tidsföljden.
Vi pratade också om vikten av att sortera uppgifter efter om de är nödvändiga eller bara trevliga tillägg. Och hur man kan fördela arbetet genom att folk själva tar sig an uppgifter av en karaktär eller inriktning som passar dem, så länge man har koll vilka saker som är nödvändiga.
Efter att workshopen var slut kläckte Megan Laine en idé om att använda ett tagcloud för att beskriva ansvarsfördelning i ett projekt. Jag har försökt illustrera idén nedan.
3. Modeller för arbetsmetod
Vi pratade dels om den traditionella reklamarbetsgruppen med projektledare, AD, copy och produktion, dels om den traditionella processen för kommunikationsprojekt från syfte via koncept till design, copy och produktion. Det är ganska uppenbart att det idag finns många andra arbetssätt med fler och mer blandade yrkesroller och med andra processer. Vi nådde inte fram till någon samsyn eller någon ny modell. Däremot var de flesta i rummet överens om hur viktiga relationer är. Själv tycker jag att tillit och tryggheten i arbeta med rätt människor idag kan vara viktigare än styrning efter resurser och kompetens.
4. Kommunikationen
Med utgångspunkt i påståendet att man inte längre kan kontrollera sitt budskap och att ägande alltmer ersätts av tillgång diskuterade vi vikten av att lyssna mer än man pratar i det nya medielandskapet.Att den moderna kommunikationen ofta bygger på tillit och mod, genom att man vågar lita på att ens företrädare säger rätt saker. Att det ofta kan handla om att ge ambassadörer möjligheten att företräda en genom att ge dem tillgång till rätt verktyg och att bry sig om dem och de man kommunicerar till.
Den här workshopen gav mig blodad tand. Jag kommer definitivt återkomma till Webcoast. Men just nu känner jag för att göra den igen och igen med nya grupper och på nya arenor.